Den tredje dagen känns i lillhjärnan...
Jag har gått ner två kilo, från 83 kg till 81 kg och jag känner mig ännu mer motiverad till att fortsätta med mina vidriga soppor. Det blir självklart jobbigare och jobbigare för varje dag som går, så fort jag tänker på sopporna så skulle jag hellre välja fem glas vatten. Men jag är även införstådd med att jag måste få i mig den näringen min kropp behöver så jag måste dricka sopporna. Jag vaknade med huvudvärk denna morgon och vatten hjälpte inte, allt ljus och ljud gjorde så att min huvudvärk vart starkare och starkare. Jag kollade bland mina papper om regler för när man går på denna ”rena kuren” och det stod att jag får dricka sockerfri saft, och självklart i normala mängder. Det kändes speciellt att göra iordning sitt glas med sockerfri saft och is. För varje ny smak jag känner i munnen utanför mina soppor så njuter jag till hundra procent. Jag la i lite räkor idag bara för att få en annan smak och jag har konstigt nog jätte dåligt samvete. När mamma har åkt funderar jag på att ta en promenad i 30 minuter för att på något sätt försöka bränna bort proteinerna jag stoppade i min mun till lunchen. Jag vet även att jag och pappa ska åka och träna ikväll och jag försöker bestämma mig för vad för muskelgrupp jag ska köra idag. Ben och rumpa skulle sitta bra och samtidigt lite cykel och kanske en promenad på bandet. Men jag vet inte hur mycket energi min kropp har kvar.
Den dåliga andedräkten är här och jag har borstat tänderna fem gånger idag för att få bort den. Vatten smakar ingenting längre och det spelar ingen roll om jag har is i eller inte för, för min del känner jag ingen skillnad. Dom säger att den tredje dagen ska vara som jobbigast men jag tycker att allt varit jobbigt sedan dag ett med tanke på vilket matbehov jag haft under så många år. Jag använder maten för glädje, sorg och för irritation. Varför tar det så lång tid att vänja av kroppen detta?
Jag borde lägga upp en plan under dessa veckor jag ska hålla på med detta, för att hålla mig sysselsatt i alla tillfällen.
Fixa i garderoben eller städa något, jag måste börja skriva listor och lappar till mig själv för att sporra mig själv att inte äta det hjärnan vill. Gå ut och promenera när hungern är för stark och jag måste bort från mitt eget hem för att inte äta onyttigt.
Jag har en sak att se fram emot idag, bilen den ska provköras.
