angelica...

Den fjärde dagen är kommen ja tro det eller ej men jag lever. (haha) Visst är det svårt att inte sluta tänka på mat men dagarna går utan att jag ens tar något och tuggar på. Jag fick även göra mitt första toabesök på flera dagar och det chockade mig att jag ens behövde gå. (ursäkta mina detaljer, men det är ju bra att veta om man vill börja med detta att det är normalt) Och pigg är jag med, visst är det svårt att komma igång på morgonen men det har alltid varit en belastning för mig. Jag hade extremt ont i huvudet igår efter att jag städat min garderob, skjusat in mina grannar till stan och åkte till en vän på kvällen. Men efter några koppar te och frisk luft så kändes det helt ok. Jag tror att jag måste få i mig mer vatten under dagarna och lägga ner mitt ätande av tabletter som ska ”ta bort” min huvudvärk.

Jag har jobbat hela dag och det känns himla skönt att ha kunnat sätta sig själv i jobb utan att falla för frestelser. Visst stöter jag på dom hos mina tanter men där kan jag motstå dom på ett annat sätt. Det handlar mycket om att kunna se sin egen mål bild och den är viktig att komma ihåg, du får aldrig glömma hur du vill att din kropp ska se ut när du väl går på en sådan diet som att äta soppa i tre veckor. Det suger riktigt ordentligt att inte se sin kropp förändras men jag vet att det är på gång, visst så tar kroppen vattnet först och sedan ”angriper” fettet i min kropp och det tar TID. Ingenting kommer gratis. Du mäter dig och väger dig dagligen och försöker finna andra människor som avnjuter en pizza som vidriga och du inbillar verkligen dig själv att du kan SE hur den skadar kroppen dom har. Det är ett bra sätt att sporra sig själv, människor som äter onyttigt är vidriga och dom tror att dom ”belönar” sin kropp med sötsaker fast att dom egentligen straffar sin egen kropp. Hemskt.

Och ja, det har blivit en helt annan syn för mig på mat och jag har förändrats tankemässigt gentemot mat vilket jag kan glädjas åt många gånger, fast att jag andra gånger kan ångra att jag tänker så. Den riktiga utmaningen kommer att bli att hålla min mål vikt och att motstå frestelser som dyker upp i vardagen många gånger om. När jag får börja äta ordentligt med mat dvs en måltid vid lunch så kommer jag att börja träna lite mer igen. Min träning ligger i stort sätt på is, det jag kan välja mellan är tå övningar när jag borstar mina tänder, promenader på max 30 minuter, cykla till gymmet för att sola eller att göra magövningar. Jag vill lyfta mina vikter igen och jag ser fram emot att ha gått ned mina 10 kilo och sedan hålla det.

Imorgon bär det av till konferens med jobbet, motstå frestelser är vad jag ska lägga min fokus på. Ingen mat att tugga på utan bara dricka mina soppor, MUMMA!

Jag har gått ner två kilo, från 83 kg till 81 kg och jag känner mig ännu mer motiverad till att fortsätta med mina vidriga soppor. Det blir självklart jobbigare och jobbigare för varje dag som går, så fort jag tänker på sopporna så skulle jag hellre välja fem glas vatten. Men jag är även införstådd med att jag måste få i mig den näringen min kropp behöver så jag måste dricka sopporna. Jag vaknade med huvudvärk denna morgon och vatten hjälpte inte, allt ljus och ljud gjorde så att min huvudvärk vart starkare och starkare. Jag kollade bland mina papper om regler för när man går på denna ”rena kuren” och det stod att jag får dricka sockerfri saft, och självklart i normala mängder. Det kändes speciellt att göra iordning sitt glas med sockerfri saft och is. För varje ny smak jag känner i munnen utanför mina soppor så njuter jag till hundra procent. Jag la i lite räkor idag bara för att få en annan smak och jag har konstigt nog jätte dåligt samvete. När mamma har åkt funderar jag på att ta en promenad i 30 minuter för att på något sätt försöka bränna bort proteinerna jag stoppade i min mun till lunchen. Jag vet även att jag och pappa ska åka och träna ikväll och jag försöker bestämma mig för vad för muskelgrupp jag ska köra idag. Ben och rumpa skulle sitta bra och samtidigt lite cykel och kanske en promenad på bandet. Men jag vet inte hur mycket energi min kropp har kvar.

Den dåliga andedräkten är här och jag har borstat tänderna fem gånger idag för att få bort den. Vatten smakar ingenting längre och det spelar ingen roll om jag har is i eller inte för, för min del känner jag ingen skillnad. Dom säger att den tredje dagen ska vara som jobbigast men jag tycker att allt varit jobbigt sedan dag ett med tanke på vilket matbehov jag haft under så många år. Jag använder maten för glädje, sorg och för irritation. Varför tar det så lång tid att vänja av kroppen detta?

Jag borde lägga upp en plan under dessa veckor jag ska hålla på med detta, för att hålla mig sysselsatt i alla tillfällen.

Fixa i garderoben eller städa något, jag måste börja skriva listor och lappar till mig själv för att sporra mig själv att inte äta det hjärnan vill. Gå ut och promenera när hungern är för stark och jag måste bort från mitt eget hem för att inte äta onyttigt.

Jag har en sak att se fram emot idag, bilen den ska provköras.

Den första riktiga dagen på Cambridge är kommen, började redan igår med att göra egen soppa till frukost och sedan Cambridge till lunch och middag. Det jag stör mig på med mig själv och jag vet att jag brukar vara så mör i kroppen även fast att jag äter vanlig mat, jag borde inte kört boxen igår med Susanne. Vi tröck på alla punkter och jag var helt slut efter passet. Så pass slut att jag somnade vid halv tio. Jag är öm i hela kroppen och den skriker efter något att tugga på som smakar gott.

Jag vet att jag får i mig det kroppen behöver för att klara sig med mina Cambridge soppor men hungerkänslan och smaklökarna vill ha något dom med.

Nu är det två timmar kvar tills jag får äta min soppa igen och jag längtar. Sopporna är egentligen inte så goda men för mig passar det med tanke på att mina smaklökar tar vad som helst just nu. Allt handlar om ett positivt tänkande och det tänker jag köra på med.

Känner mig bara trött eter träningen igår, men jag har ju även promenerat min halvtimme med mamma redan. Humöret ska upp!

Ska ju provköra min bil imorgon med pappa, ni ska få se den ;)

Denna dag börjar jag på min sopp – diet, ser jag fram emot den?

Låt mig väga både för och nackdelar gentemot varandra.

Jag kommer aldrig under den tiden jag går på denna kur i fyra veckor att kunna gå på boxen, just för att du tar ut dig så mycket och med tanke på att jag inte får i mig så mycket kolhydrater och proteiner som jag behöver under ett sådant träningspass så kommer min kropp att te sig jätte konstigt.

Promenader i vårsolen, det är ju något som alldeles för låg prioriterat just idag, promenader överhuvudtaget. Många tror att du måste prestera så extremt mycket och bra för att få den fina kroppen eller den perfekta fettbränningen i kroppen men så är det ju inte. Är du tillexempel medveten om att du bränner som mest om du tar en promenad innan din första måltid på dagen, dvs frukost.

Jag kommer inte att få tugga på exempelvis tuggummi, halstabletter, frukt eller mat. Hur sjukt känns inte det? Jag skulle ju kunna passa på att ta en piercing i tungan och bara äta flytande i två veckor (tro mig tanken slog mig) Det jag får stoppa i munnen är enbart: Sopporna, vatten och normala mängden kaffe och te. Och jag ska ut med tjejerna om tre veckor, den fyllan blir nog i stort sätt gratis.

Jag kommer att kunna göra min tatuering i sommar, den som jag länge velat ha som Lisa´s bror målade på mitt studentkort kommer äntligen att få sitta på min kropp som jag länge velat. Jag kommer även komma i mina ”smal” byxor som legat på laget i garderoben. Min kroppsdoft kommer att bli normal, med tanke på att jag är laktosintolerant så kommer kroppen att rensas från allt som inte ska vara där. Och alla vet att onödiga saker i kroppen som vi stoppar i oss gör så att man får en speciell andedräkt och speciell doft i sina kroppsvätskor.

Det jag känner är att allt kommer gå vägen, det handlar bara om att sikta in sig på sitt mål och sedan bara hålla kvar tills jag är nöjd. Men det kommer att bli tuffa fyra veckor framöver.

I helgen jobbade jag och det är inte det bästa att göra när du går på medicin, jag känner mig trött och sliten än idag men jag vet att kroppen kommer igen. Jag ska ge den lite belöning idag, soooooola!!

Jag var även och tog blodprov igår, och den tanten kan inte ta ett blodprov. Jag är helt blå på armen av hennes stick, och hon råkade även spilla lite blod på mina byxor. Haha jisses.

Dagen fortsätter idag och jag ska in till stan för ett möte med min kostrådgivare sen drar soppan igång, ska även träna med Susanne ikväll och det ser jag också fram emot.

Ha en trevlig dag!

Livet handlar en del om att kunna klara dom jobbiga perioderna i sitt liv och att kunna finna en balans i sig själv. Hur ska du annars kunna se dig själv på det sättet du verkligen vill om inget i din omgivning är balanserat. Jag tänker exempelvis på relationer i sin vardag, jag har svårt för nya relationer just för att jag inte finner ett stop i mig själv när jag talar om mig själv till andra. Det finns inget i mitt liv som är ”censur” eller som är pinsamt nog att berätta, jag har tappat det ”morala” stopet för att berätta någon som är så privat om mig själv. Jag har även svårt att veta vad som är stop för min mage, jag äter tills jag nästan spyr. Det är som att jag äter för att jag tror att det inte finns någon morgondag. En viss del av mig äter för att jag tycker att det är gott och en annan del äter för att dämpa en ångest inom mig. Den ångesten är min kropp. Att väga 85 kilo på 176 cm är lite för mycket enligt mig. Visst är min kropp stor på grund av min benstomme och att jag har väldigt lätt att få muskler, jag har aldrig varit en ”smal” tjej, aldrig. Min syn på mig själv gör att mina relationer till andra utanför min familj blir väldigt ytliga. Det är få som får komma under huden på mig och verkligen se mig falla ihop av smärta eller ångest. Jag låter människor behandla mig som en sko, jätte fin i början och efter ett tag när du väl gått i den skon ett tag så lessnar man och vill ha nytt. Jag låter mig utnyttjas av andra för att jag vill dämpa en ångest och jag finner aldrig ett ”nej det räcker nu!”

När jag väl tagit ett steg ur min kropp så har jag insett detta och så mycket mer, jag har därför valt att tala med en person utanför mina vardagliga relationer och min familj för att hjälpa mig själv. Hon fanns där och sträckte ut sin hand till mig och hon ville verkligen hjälpa mig att komma på benen igen efter så pass lång tid av självförnekelse och ångest. Jag har börjat sätta upp mål för mig själv och jag vill att jag själv ska se hur bra jag kan må av att nå dit jag vill med egen vilja och inte för att någon annan säger åt mig hur JAG ska leva mitt eget liv. Redo? Nu kör jag!

1. Vardag och mål.
   Nu när skolan är slut har jag chansen att se livet i andra ögon, jag tänker därför välja att jobba i några år för att komma på benen själv. Jag tänker mig en egen lägenhet som bara jag bor i och som bara jag inrett. En ny bil som jag trivs med och som jag verkligen vill ha. Pengar att spara så jag kan betala av hyran när jag väl kommer in på Polishögskolan.
2. Min egen kropp.
   Jag har valt att köra en kur då jag garanterat går ner i vikt till den målvikten JAG vill ha.
   En nergång på minst 10 kilo och sedan kunna bibehålla den vikten så länge jag kan, jag kan inte se den vikten hela mitt liv med tanke på att jag faktiskt har en tanke på att skaffa familj.
   Pengar ska även där läggas undan för att kunna betala för denna kur och för en fin tatuering på min vänstersida, jag lovade mig själv redan innan att jag skulle ner i vikt och sedan kunna göra en fin tatuering som beskriver mitt liv på mina 20 år som en ung kvinna.
   Håret ska sparas ut så att jag kan känna det smeka min rygg och eventuellt så ska jag låta mina lockar komma fram igen. Det mörka håret ska självklart finnas kvar eftersom att jag trivs i det. Min färg på kroppen ska vara densamma, det är fint och snyggt med en brun färg till brungröna ögon och mörkt hår.
3. Min syn på mig själv.
   Jag har lovat mig själv att verkligen ta tag i mig själv på alla sätt, det gäller relationer i min vardag och privatlivet. Att finna det där ordet ”Nej” och att hitta gränsen i mig själv i olika situationer i mitt liv. Att tampas med det som trycker tillbaka min vilja att leva ett ”normalt” liv som en vanlig ung kvinna. Och att alltid se ljuset i den mörka tunneln jag befinner mig i ibland. Kunna greppa tag om mina ångest attacker när dom kommer smygande och det grundar ju i att greppa tag om sig själv på ett sätt som bara jag kan. Våga vara den jag egentligen är, och det är klart att många döljer sig bakom en viss mur, min plan är att riva ned min egen mur och blåtta mig själv för andra som känner mig.
4. Helger och jobb.
   Jag tänker börja jobba heltid och skaffa egna kunder så att jag blir som en ”egen företagare”. Lönen är betydligt mycket bättre och mina jobbiga helger kan försvinna för evigt. Alkoholen ska nästintill bort, en gång i månaden är det utgång och inte mer. Helger ska annars spenderas på det sättet JAG vill och inte vad någon annan vill. Planering är a och o.