Dominansen går åt ett annat håll (?!)
Jag tror att jag faller för en man som gillar att se mig gråta, men han älskar även att torka mina tårar och tycka synd om mig.
Mannen i fråga är 36 år och kan få mig att sjunka så lågt, känna mig totalt värdelös men som om att vända på handen så reser jag mig starkare än någonsin.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan utan att låta för tonårs kär i honom, men han ger mig den ömheten som ingen annan.
Han är som ni kanske antar dominant, och jag menar inte bara dominant utan nästan sadistiskt dominant.
Jag gillar smärtan ja men jag gillar även att han kan läsa mina signaler och sätta ord för känslor som jag tidigare inte kunnat göra.
(Jag är väldigt rörig och kan inte sätta ord på känslor därför blir allt rörigt i detta inlägg)
Han började alltid med att jag skulle knacka på hans dörr, sänka blicken (inte möta hans ansikte) och sedan kliva in i hans hall.
Klä av mig mina ytterkläder och sedan bara lyda hans ord som han talar genom sina perfekta läppar.
Men igår, efter flera månaders träffar och underbart sex gav han mig en öm känsla som inte går att sätta fingret på, jag vet inte om det är hans kyss som gör att jag försöker att övertolka hans signaler eller om han verkligen ville att jag skulle ta in dom signalerna.
Han låg i min famn i bastun som ett litet barn och hans ögon ville ha mig mer än bara det vi delade just då.
Han sov så nära mig och smekte min midja så ömt på morgonen (han vill ha sex) men det fanns ömhet som inte tidigare.
Hans sätt i sexet och kontrollen över mig blir mer öm och han släpper lättare med mig.
Jag kan verkligen inte ta in det, känslan är för stor för mig jag måste verkligen göra rum för den känslan.
Jag låter det ligga på is och hoppas att han beter sig som han gjorde idag nästa gång vi ses.
Om helgen: Jag och Susanne ska på Garbo, be there!
